F R I D A

Jaha, då var man åter i universitetsstaden. Skönt att vara hemma.
Säfsen var över förväntan dock. Jättefina längdspår och säkert bra backar, trevlig personal och fin stuga.
Vi läste inte alla böcker vi tagit med och vi sov mer än vi hade väntat oss.
Vi var även på kulturell tripp till metropolen Filipstad, som för övrigt saknar matställe...Fina tavlor dock som Joel kollega hade målat.
Vi slappade inte enbart där uppe. Vi åkte även lite skidor. Hugo var en hejjare på att dra oss (som om vi var förvånade över detta...) Naturligtvis drog han oss inte helt själv utan vi hjälpte till. Stackars sjukiloshund som skall dra på 75 kiloshusse. Känns inte så rättvist.
Efter sig i spåret hade Hugo med Husse en bedårande marmeladkula

Fast mysigast var väl ändå fikat. Hugo var med och fick sista mackabiten, as always! Men, då får man även stå ut med husses galna upptåg:

En härlig vecka var det!
Vi åker gärna tillbaka för fler skidäventyr.

Vi har ju haft lite små doftproblem i vårt badrum. Joel har fixat och skruvat och donat. Utan direkt framgång men vi har iallafall försökt. Man vill ju inte besvära i onödan liksom.
Jag har dragit mitt strå till stacken genom att fråga grannen under om det "luktar på hans toalett ibland...". Antar att jag nu går under smeknamnet doftgranen i kvarteret....typ.

Hugo har varit med i alla Joels äventyr bland rören, som den nyfikenhetsminister han ändå är. Han har därigenom fått ett nytt intresse. Han deklarerade i morse att rörpulare det var vad han ville bli. Ingångsprovet till kursen var att han skulle orka dra loss en sugpropp från golvet.

Vi försökte efterapa den tillfredsställelse som det ger oss när proppen lossnar med att gömma en frolic under proppen. Verkade lyckat.
Så, nu vet ni var ni skall ringa om ni får en prôpp i hôle!

Hugos rörpularservice - gör allt för en frolic och lite magkli.

Så här i finanskristide tror jag det kan vara ett vinnande koncept

(Vattenlås är dock över hans kompetens så vi var tvungna ringa boservice. Nu är stanken borta dock.)

Jag pratade för ett tag sedan om att jag saknade utflykter med liten hund och Husse.
I dag gjorde vi slag i saken och drog till Morga. Hade jag vetat att isen skulle ligga tjock hade jag tagit med skridskorna.
Vi packade ner mackor och fika och begav oss.

Väl där fick vi en rejäl promenad på vattnet. Det var rätt många som åkte långfärdsskridskor över sjön och vi spottade även en skärmflygare med motor på ryggen precis som "Karlsson på taket". Är inte det lite fusk? Med motor?

Hugo tyckte det var ap-trist att gå över sjön. Fanns ju faktiskt inte en enda pinne att lukta eller kissa på. Så skall man träna hund skall man ha tjock-is som underlag för då finns knappt annat att bry sig om. Han blidkades dock när vi plockade fram korvfika.

Så här fina är mina grabbar på hal is:

Hoppas ni också haft en mysig söndag!

(Nej, vi hade inga isdubbar, DUMT!, men vi lovar att ha det nästa gång...)

Hundutflykter med fika och korvgrillning och allmänt mys!
Vi har jobbat så mycket båda två senaste tiden att det liksom inte blivit av alls. Visst har Hugo fått promenader men inga av den sort man kan leva ett tag på.

Detta är vad jag vill ha jusst i detta nu:

Sitta runt och grilla korv och värma frusna fingrar.
Kom igen! Ge mig tid! Det är allt jag behöver.

Hugo hälsar att han är på. Hur känner husse?

...Hugo.
Ni som läser här regelbundet vet troligen att jag har en hund. En russell vid namn Hugo. Han är 35 cm i mankhöjd och vit med lurv i perioder. Ni vet också att han inte är speciellt skräckinjagande på något vis utan tar oftast dagen som den kommer.

Idag var vi ute på promenad i parken. Morgonkissen. Där befinner sig en liten flicka med sin mamma och de är troligen på väg till lekparken. När mamman får syn på mig och skräcködlan (Hugo) svänger hon en stor lov ut på gräsmattan varpå jag hör flickan fråga:
-Varför går vi här?
Mammans svar chockar mig:
-Vi måste akta oss för den stygga hunden. Han kan vara elak.
Här piper flickan till och byter hand att hålla i så hon kommer lite längre bort från Hugo som, kan tilläggas, knappt har tittat åt dem.

Min fråga är nu: Varför överföra rädslan som man själv innehar till sina barn? Varför sa inte mamman bara att hon var rädd för hundar och att det var därför de svängde av?

Hursom så skall mina barn få klappa så mycket kor de vill. Även fast deras morsa är en fegis.