F R I D A

Denna veckan gäller det. Tre gånger skall jag löpa innan söndag.
Ja, jag lovar.

På söndag springer jag en mil.
Skall bli sjukt roligt.
Knäpp?
Ja, kanske lite.

Den 18 September springer jag Kung Björnsloppet. Någon som är på?

Detta har ju varit första veckan efter semestern. Efter Joels semester. Man kan säga att Viktor utvecklats lite under semestern. Jorå.
Allt går liksom fortare.
När vi var två, under semestern, då märktes det inte så mycket eftersom man hann allt man skulle ändå eftersom den andre tog hand om kotten. MEN NU! Helt galet vad lite tid man har att göra viktiga saker som måste göras för att inte hemmet skall gro igen och allt annat bara falla samman.
Han har ju även börjat sova MYCKET mindre på dagarna. En timme på förmiddagen och kanske 45 minuter på eftermiddagen mot tidigare när han sov 1,5 timme både på för och eftermiddagen. Det är skillnad. Dyrbar tid.

Sedan är han ju onekligen mycket rörligare nu eftersom han går, dvs. vår barnsäkra lägenhet är inte barnsäker längre. Skulle man göra den barnsäker skulle man få hänga upp köksbordet i en vajer i taket, skaffa hissanordning till datorn, tv:n och toalettstolen och slå in ungen i bubbelplast så han inte slår sig när han försöker att nå dessa. Han klättrar nämligen på allt i dagsläget. Det säger liksom bara vips! Så sitter han och tronar på köksbordet eller rotar runt i badrumsskåpet. Vips!
Jag skulle behöva en sensor som säger till när han närmar sig något som jag inte vill att han skall närma sig. Som en backsensor på bilen...risken finns ju att jag skulle få tinnitus på köpet eftersom ungen tydligen blivit utrustad med en pejl som visar honom ALLT han inte får röra. Eller har sådana saker bara större dragningskraft än gåvagnar och duplolådor?

Hursom så är det ju även underbart att se honom knalla över hallgolvet eller se att han fattat att dyker man över en sängkant så gör det ont. Å den där tiden som jag förlorar (?) får jag nog tillbaka om sisådär 15 år när han återigen sover fyra timmar på förmiddagen och tre på eftermiddagen. Note to self: Klaga inte på din tonåring när han vill sova. Barn behöver sömn.

Så. Lite funderingar från en mamma som, tack gode gud, är tillsammans med en pappa som kan natta kotten så hon hinner göra vad hon vill. Det där hushålleliga kan visst vänta. Det har ju väntat hela veckan så why not?

Jag skall springa Bellmanstafetten på lördag tillsammans med ett gäng morsor. Har jag tränat så vidare värst de senaste fyra veckorna? Nej.
Kommer jag att flyga runt banan?? Nej,
Får jag fika ändå? Vem vet...

Helgen efter det skall jag till huvudstaden igen för att löpa tjejmilen. Målet är under en timme och jag hoppas verkligen att det kommer att lyckas för då står ett par puma-skor och väntar. Jag har liksom gett mig själv en morot kan man säga. Hursom så kommer det bli grymt roligt, lite shopping och allmänt mys på Långholmen. Ett annat plus i kanten är ju att jag får två hela nätter med sömn. 2!! Viktor och Joel skall ha grabbhelg. De kommer ju dock in till Stockholm på söndagen för att titta på mig när jag går i mål. Min alldeles egen hejjaklack.

Två hurtiga helger framöver alltså. Skönt. Det kan semesterfläsket behöva

Så gick sommaren och idag är det regn på gatan där vi fortfarande bor.

Jag är mammaledig hela hösten och tänker därför försöka dokumentera vår tillvaro här igen. Har ju saknat bloggen. FB ger mig inte riktigt rum för allt jag vill berätta för er.

Nu kör vi!

Nu är sommaren här på riktigt, delar av Uppsala är avstängt för trafiken på grund av alla studentskrindor som far omkring och i kväll har vi en egen student att fira. Joels systerdotter Emelie är redo att ta sig ut i livet. Härligt.

Jag minns min student. Många glada skratt, skumpa, tequila, kärlek och lite ledsamma avsked. En del av dem jag gick i skola med har jag inte sett sedan dess många har man bara hejjat på trots att man umgick konstant i tre år på gymnasiet. Lite ledsamt men jag antar att det är så det blir.

Själv är jag inte direkt en stjärna på att hålla kontakten men tack för facebook säger jag. Där har man iallafall lite koll och kan snacka med dem man önskar.

När det var återträff i höstas hade jag en liten kotte på två månader som jag inte gärna ville lämna bort men just ett sådant jippo vet jag itne om jag hade uppskattat....

Nåväl. Man får kanske ta sig hemöver i sommar och försöka boka in lite dejter.
Man saknar ju dem, det gör man ju.