F R I D A

Det är snö.
Det är mycket snö.
Om man ställer sig bredvid en driva här i Säffle så syns bara toppluvan från andra sidan.
Trafikfara?
Ja, liten kanske.
Annars?
Jo, tack bra.
Lite doppningsångest bara.
Tänk om han dyker ner i dopfunten och sedan bara: " Här, mamma, här vill jag sitta å plaska resten av den här trista tillställningen."
I dopklänning och allt.
Vägrar sjunga psalm!
Denna olydnad!
Vad är oddsen?
Inte stora.
Meniallafall!
Säffle då?
Ja, Står kvar.
Träffat gammal kär barndomsvän
Eller gammal? Lika ung som jag.
Lika snygg också.
Nanna nu.
Godnatt!

När man är liten å trött så händerd det ibland att mamman tycker att man skall sova. Jo, så även hemma hos oss.

Viktor har aldrig varit särskilt besvärlig när det kommer till läggningar och sömn. Han somnade i sin egen säng vid två månaders ålder och har så gjort sedan dess utan problem. Nu är det till och med så att han somnar in själv. Ibland, inte alltid. Dessa gånger verkar det som att han har sin egen lilla strategi för att lugna ner sig själv. Så här kan det gå till:

Viktor: Superdupersur och gnällig --> Mamma/pappa tar honom och lägger honom i hans säng. Hon/han ger honom kamelen och grodan och nappen --> Han tar nappen i munnen, ett djur i varje hand och sedan viftas det hejvillt tills han inte orkar mer och däckar.

Oerhört effektiv avslappningsmetod. Ni som har svårt att sova kanske kan testa?
Hur gör du för att kunna somna? Kanske någon frågar och då kan ni säga: Som Viktor, jag viftar mig trött!

Inga sånger eller klappanden på magen eller så, mamman kan kolla på tv eller diska eller pussa på pappan.

Vissa dagar behövs dock sångerna å klapparna och det är fantastiskt det med. Att min röst och mina händer kan ge sådant lugn i den lilla sprattelmasken!

Invecklat att utvecklas. Det har jag läst på en blogg någonstans ute cyberspace. Å jisses. Om man tittar på Viktor så förstår man verkligen att han inte har det speciellt lätt med sin kroppsstyrning. Han är ju minst sagt vinglig.
När han sitter i barnstolen så kapsejsar han åt vänster, om det inte vankas mat åt höger för då kapsejsar han däråt. När han skall gripa saker skall det först och främst fokuseras med blicken, sedan skall man mäta ut på vilket avstånd saken befinner sig. Det gör man lättast genom att vifta tills man får napp. Därefter skall man hålla fast. Det är inte det lättaste. Saker som är lätta att hålla fast just nu är:
Mammas glasögon, pappas halsband, hår av alla de längre slagen, skedar och smörgåsrån. (Smörgåsrån får vara med på nåder för dom kan ibland råka förvandlas till konfetti i den lille kottens hårda nypor men det närmar sig försiktigare tag där.)
Oh! Just det, glömde: Dubbelhakor, näsor och gäddhäng är greppvänliga också. (Tur att det inte finns så många av dessa i vårt hem....dubbelhakor och gäddhäng...näsor har vi ju en och annan ytterst välformad...hm ) )

I övrigt så har skorpan tröttnat på babysittern och förälskat sig i sin gåstol. Han kan gå framåt och bakåt men framförallt kan han HOPPA! Han kan hoppa utan att man behöver få krossade skrev eller träningsvärk i armarna. Helt själv. Bra grej det där med gåstol!

Nej, nu har jag inte tid att skryta mer. Skall ju göra smörgåstårta åt svärfar.

Förresten har Viktor Bo Gunnar namnsdag idag. Gunnar!
Hans pappa och farfar och farfarsfar och gammelmorfar också för den delen.
Grattis på er levande och döda!

Gunnar....lite fint är det allt?

Sådär! Då var vi hemma igen för en längre period. Totalt från den 2:de December har vi kört ca 180 mil. Så kan det går när man har släktingar lite varstans i det avlånga landet och dessutom bestämmer sig för att fira jul i fjälltrakterna. Vi klagar dock itne för det har varit underbart trevligt på alla ställen vi kommit till och Silverblixten har fungerat utmärkt.

Nu är vi då äntligen hemma och i morgon kall vi försöka komma tillbaka till vardagsrutinen igen. Vikto behöver det, vi behöver det. I kväll när lillgrodan skulle somna var det lite oroligt. Han har sovit på många olika ställen de senaste veckorna så man vet ju itne om han vet vad hemma är längre. Positivt är ju att han uppskattar sitt babygym och sina skötbordsfjärilar på ett nytt sätt.

Han har även utvecklats en skopa under helgerna. HAn griper tag i saker och ting som kommer för näa, han vet vad gröt är, han sover på sidan och kan även vända sig på mage om han verkligen vill.Han gör medvetet ljud när man spelar på hans läpp.

Han är en underbart glad och mysig kille och är stormförtjust i andra små barn. När vi var i Skåne fastnade blicken ofta på våra vänners dotter på snart tre som pulade med diverse saker och rörde sig fram och tillbaka. Han fokuserade hårt och stirrade ut henne. Så roligt att se! Han vet skillnaden mellan barn och vuxna. Ingen tvekan.

Han har kanske även förstått tjusningen med sovmorgon. Kanske. Hoppas!

Nu skall nog den här jul och nyårsfirnde mamman ta sin kudde och sitt täcka och g och nanna. Vem vet, kanske är det nya rutiner i natt så man måste upp klockan två!
Solong!