F R I D A

Är det verkligen så att våren kommer nu?

Man vågar ju knappt hoppas.
Men visst längtar man så det bara knakar i utefikatarmen! Sitta på balkongen och ta en kaffe eller läsa en god bok och komma in lite lagom rödrosig av sol. Visst är det väl det vi vill såhär när April är i antågande. Visst vill vi äta ägg också på påsken, men mest av allt vill jag nog sitta i en solvägg eller promenera på en lerig landsväg med mina fina gummistövlar och låta hunden gegga ner sig ordentligt och verkligen trivas utan att frysa häcken av mig.
Det är ju det jag vill.
Ha vår.

Sedan skadar det ju inte om det dyker upp lite hästskor och sippor längs den där landsvägen så man kan minnas sin barndoms glada vårbuketter med antingen ett knippe rötter och superlånga skaft eller så korta skaft så de inte ens kunde stå i en äggkopp. Längden på skaften verkade inte spela någon roll för den som i slutet fick buketten. Mormor eller farmor verkade bli lika förtjusta varje gång!

Jaha, då var man åter i universitetsstaden. Skönt att vara hemma.
Säfsen var över förväntan dock. Jättefina längdspår och säkert bra backar, trevlig personal och fin stuga.
Vi läste inte alla böcker vi tagit med och vi sov mer än vi hade väntat oss.
Vi var även på kulturell tripp till metropolen Filipstad, som för övrigt saknar matställe...Fina tavlor dock som Joel kollega hade målat.
Vi slappade inte enbart där uppe. Vi åkte även lite skidor. Hugo var en hejjare på att dra oss (som om vi var förvånade över detta...) Naturligtvis drog han oss inte helt själv utan vi hjälpte till. Stackars sjukiloshund som skall dra på 75 kiloshusse. Känns inte så rättvist.
Efter sig i spåret hade Hugo med Husse en bedårande marmeladkula

Fast mysigast var väl ändå fikat. Hugo var med och fick sista mackabiten, as always! Men, då får man även stå ut med husses galna upptåg:

En härlig vecka var det!
Vi åker gärna tillbaka för fler skidäventyr.

I går jobbade jag. Nähä!

Det coola med det var att jag fick servera (Nåja, ställa ner ett fat i det rum han skulle vara i) Jonas Gardell min egenhändigt bakade Morotskaka. Är inte det lite ballt? Borde jag inte kunna leva länge på det?

Jo.

Idag är det sol.
Jag skall jobba, men jag bjöd Mr G på morotskaka i går så det gör inget att jag måste vara inne hela dagen och inte komma ut förrän det blir mörkt.

Tihi!!

Vi har ju haft lite små doftproblem i vårt badrum. Joel har fixat och skruvat och donat. Utan direkt framgång men vi har iallafall försökt. Man vill ju inte besvära i onödan liksom.
Jag har dragit mitt strå till stacken genom att fråga grannen under om det "luktar på hans toalett ibland...". Antar att jag nu går under smeknamnet doftgranen i kvarteret....typ.

Hugo har varit med i alla Joels äventyr bland rören, som den nyfikenhetsminister han ändå är. Han har därigenom fått ett nytt intresse. Han deklarerade i morse att rörpulare det var vad han ville bli. Ingångsprovet till kursen var att han skulle orka dra loss en sugpropp från golvet.

Vi försökte efterapa den tillfredsställelse som det ger oss när proppen lossnar med att gömma en frolic under proppen. Verkade lyckat.
Så, nu vet ni var ni skall ringa om ni får en prôpp i hôle!

Hugos rörpularservice - gör allt för en frolic och lite magkli.

Så här i finanskristide tror jag det kan vara ett vinnande koncept

(Vattenlås är dock över hans kompetens så vi var tvungna ringa boservice. Nu är stanken borta dock.)

Så här, dagen för festivalen bland festivaler (pfft!) så passar det kanske att jag berättar lite om mina tidigaste, tydligaste bilder av schlager.

No. 1.
Det första minnet kommer från när jag var runt sju. Jag hade en polare som var lika synskadad som jag fast ett år äldre. Hon hade en storasyster. Akta er vad avundsjuk jag var på den storasystern, att hon hade en alltså...Hursom så lyssnade nog storasysterna mycket på musik för min synfelsbundis kunde sjunga "Gyllene skor" med Herreys helt utantill. Hon hade även låten på LP så man kunde lyssna på den. Så coolt. Jag var så avis att jag vägrade sjunga med.
Hon hade även en far som var polis, det bättrade av någon anledning på avundsjukan några hekto.

Vad hade jag? En liten elak lillebror, en LP med Magnus Ugglas "Ja mår illa" och en far som jobbade på båt.
Inser ni hur orättvis jag tyckte att världen var, då, -89.

Att hennes skiva var från -84, storasystern så många år äldre så hon inte gick på alla trix man kunde köra med bästa lillebroren, att min skiva var från -89 och att jag hade världens bästa pappa som kunde tälja visselpipor. Det slog mig aldrig, där, i min sjuåriga avundsjukhetsbubbla.

No 2.
Carola!
Ja, det går väl inte att återge sina schlagerminnen utan att nämna den kvinnan. Hon har nog, ta mej tusan varit med i varneda schlagerfinal/melodifestival jag sett. Typ. Har hon inte "varit med", med en låt, så har det snackats om hennes bravader tidigare om åren och "om Carola hade" och "det år Carola vann...". Hon är nog den största schalgerdrottning vi kan skrapa fram. Anne-Frid och Agneta hamnar faktiskt lite i utkanten av Carolas glans...
Mitt tidigaste minne är nog dock när hon vinner med vind i håret och fin mockaoutfit, jo jag var sinnessvag och gillade mockaväst(!?), med dängan: "Fångad av en stormvind". Jag vet att jag såg den finalen. Att jag hejjade på Carola, säkert hade jag Daim mellan tänderna och apelsinjuice i magen (Fredagsmys på ljuva 90-talet) Jag gillade Carola då. Litegrann. Mest mockavästen och vinden i håret.

Nu har jag en sambo som tycker hon är en skönhet bland skönheter och inte är jag alls lika förtjust i mockavästar. Perspektiven ändras. Tur kanske?

Färskpressad apelsinjuice och daim känns dock fortfarande som ok fredagsmys!

Om jag skall se schlagern i kväll? Hm, nja. Det vettetusan.
Å vinner den där greklåten då skall jag skalla "fel låt åt "Alla" 2009"
Bakåtsträvare? Jag? ...var får ni det ifrån

Jag är inte någon vän av detta jippo...kulturarv eller ej.

I dag var det så dags för mig att gå till ögonmottagningen på Akademiska sjukhuset här i Uppsala. Meningen var vanlig kontroll och att se om de kunde göra något åt min skelning. Jo, det är ju så att jag skelar lite med vänster öga. Lite.

Jag kom in till en mycket trevlig finsk ortoptist, hon mätte och härjade och tittade i journalen och mätte lite mera. Hon testade även för att se om man kunde göra något åt skelningen med hjälp av en prisma. Den gjorde så jag såg dubbelt. Det var bra tydligen. Hon limmade på en plastremsa på mina brillor som gör glaset randigt och som skall visa om operation är möjlig. Kommer känna mig som ett mongo men, jag är ju rätt van. Å det skall tydligen vara klart framme i Maj....Mongo i tre månader it is. Be Aware!

Sedan fick jag reda på att jag hade små pupiller, att det var svårt att se in i ögat på grund av det samt att jag har leverfläckar på vänster hornhinna. Inget nytt under solen alltså.
Ortoptisten försökte att underlätta så att ögonläkaren som jag skulle till sedan skulle ha lite större pupiller att titta igenom, genom att droppa i droppar i ögonen som skulle öppna upp pupillen mera (för min del gjorde det skillnaden att det släpptes in mera ljus) Sedan fick jag sitta och vänta medan de sprang fram och tillbaka mellan sina datorer och pratade om min journal. De pratade med mig emellanåt också men de fick nog inte så mycket information är jag rädd.
Hallå? Vad har ni journalen till?! Hur skall jag kunna veta att de har skelögdopererat mig -89? Ok, jag vet att jag blev opererad men inte för vad. Jag var liksom sex är gammal. Hade väl förmodligen fullt upp med att hoppa rep och hänga knäveck eller något annat viktigt.

Hursom så stämde det iallafall.

Efter det så fick jag komma in till läkaren, och en liten försynt kandidat. Hon tittade ytterligare med starka lampor rakt in i ögonen. Whats up with the starka lamporna rakt in i ögonen? Men men, efter det skulle hon mäta trycket, för det var tydligen bra om man gjorde det varje år, jaha, vilken tur att det inte är gjort på sex år...Ibland blir man trött på sig själv.
Där var det en förändring. Trycket var förhöjt och låg på 27 (normalt är mellan 10 och 22). Hon gör inget åt det precis nu, utan jag skall få komma tillbaka och kolla trycket under en hel dag istället...oiihoo.... sitta på akkis med bedövade ögon en hel dag...lajbans! Om det då visar sig att det fortfarande är för högt skall de diskutera eventuell behandling. Det kommer dock inte att ske medan jag är gravid.

Därefter var det klart, fick ringa på Annika som kom i bil och plockade upp mig eftersom min syn grumsats lite av:

1. Inga linser, eftersom de har mätt och droppat och grejjat.
2. Jag var tvungen att kisa för att inte få skallebank av allt ljus.
3. Jag hade bedövade hornhinnor efter mätningen.

Tack Annika för att du tog hem blindstyret.

Jag gillar för övrigt att vara på sjukhus och stå i centrum. Gillar att se folk klia sig i skallen och använda sin kapacitet på mig. Dessutom känner jag mig oerhört trygg på sjukhus. Som att: Här skulle inget kunna hända.

Bådar gott inför kommande barnutpressande.

Detta skrev jag i går, men med lite krångel i maskinparken blir det inte publicerat förrän nu.

"Denna helgn har jag ledigt. Underbart återigen.

Dagens schema har varit följande:

Väckning: 07.30 (Helt av mig själv...knäppt, när man fååår sova?)
Frukost: Finfrulle med sambo, färskpressad juice, ägg, goda mackor med gurrrrka! Mmmm gurka!
Utflykt: Morga Hage med picknick i nästansol. Goda mackor och varma koppen.
Handling på ett välbefolkat Gränby.
14.00 Hemma igen. Startade storstäd av badrum, kastade, rensade, skurade, visslade....
Badrumsdamm är bra äckligt?
16.30 Eftermiddagsfika med kaffe och kanelbulle. Oh, ljuva energi!
17.00 Började rensa städskåp. Jisses, inte visste jag att ett städskåp kunde innehålla en hel ica-kasse med slängbart.
(Det innehåller för övrigt en kasse med värmeljuskoppar till Caisa också)
18.30 Surftid med vin!
Bad, med vin!
Spöa Sundberg i Singstar!
Sova...."