F R I D A

Nu går det undan. Nu kryper han snart på riktigt. Sjukt snabb. Skriker man samtidigt som man ålar går det fortare...
Han har även kommit på att om mamma går iväg - DÅ KAN MAN FÖLJA EFTER! *lycka*

Något mindre lyckosamt är väl att han kommit på att klockan fem är en ypperlig tid att vakna för dagens strapatser. Vet inte om vi är riktigt överrens där faktiskt.

Appropå överrens så kommer han bättre och bättre överrens med vällingflaskan och dess innehåll. Hoppas det håller i sig och att jag snart kan sluta amma.

Så slutligen en fundering:
När den entandade lilla kotten bitit till rejält i ens tutte. Vad är det för sjuk instinkt som får mig att stoppa tillbaka tutten i samma vassa gap?
Hur tänkte Gud här?

Mot renblivningsfaciliteten.

Förresten: Motivationshandikappad är ett annat ord för lat.
Tänk vad man lär sig av sina svägerskor på facebook

I morgon drar lillkotten, fyrbeningen och jag till Säffle.

Frågor på det?

Nu har det släppt. Nu krälar han omkring som den lilla illbatting vi visste att han skulle bli.
Kontakter, sladdar, telefoner, dvd-filmer. Inget går säkert. Han har dock inte fått något i huvet ännu eller lyckats skada sig på annat sätt än genom att välta sig själv och slå huvudet i golvet.

Dagens hyss var att välta en papperskorg. Kreativ liten typ.

Kul med utveckling.

En dialog från köksbordet.

F: Godmorgon solstråle!
V: Hej på dig du *gäsp*
F: Men! Du är väl inte trött?
V: Jo, det var ju ett himla liv i natt...
F: Ja, varför sov du inte?
V: Jaaa...*tänker* Det var ju sådant oväsen.
F: Oväsen?
V: Ja, det var någon som vaknade varje timme och gallskrek rakt ut. Himla ohyffsat!
F: Men gubben, det var ju du?
V: Nähä! På riktigt!?
F: Jo, du tappade nappen, käkade lite, snurrade lite, sparkades lite...
V: Gjorde jag?!
F: Jo. Så är det någon som skall klaga på dålig sömn så är det ju jag...
V: Hm...mera gröt!
F: å sedan tar vi en tupplur va?
V: Va? Sova? Nä, det har jag inte tid med. Jag måste utvecklas.
F: Ok kör för det! MEn i natt kan vi väl komma överens om att vi sover lite mera.
V: Ok.
F: Yeah Right!

När Viktor var en mindre bäbis så kräktes han en del. Vid vissa tillfällen talade jag om "kaskadspya" när han kräktes upp ca 2 msk.
Anna log då snällt och så överseende som en erfaren mamma kan göra mot en nybörjare som mig och sa att det där, det är ingenting. Vänta du bara.

Nu har jag väntat klart, tydligen.

Igår kväll kom den. Kan säga att det var betydligt mer än 2 matskedar.
Idag ar han lite feber och började dagen med matvägran.

Så, Anna, bring it on! Jag vet att du vill!!