F R I D A

Om detta varit "Bullen" hade jag börjat denna berättelse med att påpeka att det inte är killen i storyn som skrivit den. Nu är ju inte detta Bullen, men killen i storyn kan inte skriva än så vi kör på samma koncept. Det är morsan som skriver. Viktor/killen dikterar bara,

Jaha ni, då har man varit utanför "det varma gosiga" i tre hela månader. På dagen faktiskt. Tänkte berätta lite om hur det har varit fram till nu så ni som inte minns er första tid kan få flashbacks....eller så får ni bara ta del av mig och min fantastiska start.

Jag kom ju till världen den 7:e Augusti 2009. Hur själva utkommandet gick till har mamma snackat så mycket om att det känns lite uttjatat. Jag vill berätta hur det kändes för mig mina första timmar.
Jag kom ut med buller och brak. Hade smakat lite på mitt fostervatten, man blev ju liksom lite nyfiken där på slutet så man var ju tvungen att testa. BIG MISTAKE. Satte det himla vattnet i halsen och när jag väl kom ut i kylan fick jag ingen luft! En grön dam stoppade ett rör i min strupe och sög och därefter gick allt mycket enklare. Jag passade således på att gasta lite. Alla såg glada ut då så jag fortsatte lite till. Därefter fick jag träffa min pappa. Han var snygg. Sedan bars jag in till min mamma och det var inte direkt något fel på henne heller. Nu var vi en familj. Sedan den dagen har jag fått lära dessa två, pappa och mamma, ett och annat om det här med att ta hand om en Viktor. De var en aning gröna på den punkten. Typiskt min otur att få ett par nybörjare!

När vi kom hem till lägenheten efter utkomsten så fick jag träffa Hugo. Eller rättare sagt Hugo fick träffa mig för jag bara sov. Det gick bra för Hugo att träffa mig. Tur för vi skall ju bo tillsammans rätt länge.
Jag har som sagt sovit rätt mycket de senaste tre månaderna. Sova är skönt. Man växer bra då säger mormor. Jag tror på henne.
När jag sover ligger jag numera i min egen säng. I början låg jag mellan mamma och pappa men mamma sov dåligt eftersom hon var rädd att jag skulle hamna under henne men det var praktiskt i början eftersom jag åt varannan timme. Trött mamma - mätt Viktor
Nu är jag som sagt stor kille och sover själv. När jag sover har jag en apa och en "Nibbler" nära till hands. Nappen är också väldans god.

Om vi övergår till denna min andra favoritsysselsättning som är att äta, något som man också växer rätt bra av, så är det bara så mumsigt. Jag älskar tuttar! Bästa tutten är den högra. Helt klart, alla kategorier, den är störst, mjukast och det kommer mest mat därifrån. Hett tips!

Om vi skall återgå till mina päron då. So far så vet jag följande om var och en av dem:

Pappa: Inte så sällskapssjuk frampå småtimmarna, Sjunger egenkomponerade sånger. Härmas när jag är arg. Gillar att styra ut mig i diverse udda saker; hörlurar, trattar, torktumlare och solbrillor. Sätter ibland brallorna bakochfram. Tycker om att bada med mig.

Mamma: Mer sällskapssjuk nattetid än pappa. Kan ofta texterna till sångerna. Ler i mjugg när pappa styr ut mig. Knäpper sällan alla knappar i bodyn. Har maten!

Jag har ju även blivit rätt berest under min första tid här i livet. Jag har varit i Kungliga huvudstaden, Arkelstorp, Röstånga, Eslöv, Säffle, Svanskog, Grövelsjön och Österbybruk. Ja, ni ser ju själva vilken globetrotter jag är, blott tre månader ung. Tur att jag gillar att åka bil!

De timmar jag är vaken på dagarna gillar jag att:
-Ligga i babygymet och sprattla mig trött tillsammans med sjöhästen och en väldigt rosa fluga.
-Gunga mig sjöjsukt trött i babysittern, fast jag börjar bli lite väl tung i gumpen nu och får inte samma schvung längre, lite synd kan man tycka.
-Suga på mina händer. Mmmm ni skulle bara veta vad goda de är!
-Lyssna på när mamma och pappa sjunger sånger, Helst skall det vara rörelser till, men det går bra om de bara rör på munnen lite också. Beror helt på hur länge sedan det var jag åt. Logiskt va?
- Ligga på skötbordet och titta på mina fina fjärilar.

De timmar jag är vaken på dagen gillar jag inte att:
-Ta d-vitamin. Blä! Mamma påstår att det inte smakar något och att de var godare förr. Hon har fel. Iallafall på det där med smaken. Urk! Smakar massor. Illa. Jag är ju bara tre månader så jag kan ju inte veta hur de smakade förr. Ju!
-När jag måste använda mina lungors fulla kraft för att de skall förstå att jag inte vill bajsa, äta eller sova jag vill bara ha min napp! (eller något annat som jag har cravings på just i det tillfället)

I övrigt är jag nöjd med livet som tremånaders baby i plyschbrallor. Känner inte att jag måste klaga på något speciellt. Jag har uppfostrat mina nybörjarpäron till belåtenhet.
Det är rätt gôtt faktiskt!

Med väldigt mjuka, gossiga, slemmiga hälsningar från Viktor, tre månader idag!

Så skulle jag skriva en blogg men så vaknade kotten.
Ses senare då....

Nu drar jag och de minsta grabbarna till Säffle för tio dagars vistelse hos min mamma. Liten minisemester helt enkelt.

Lillabroren kommer från Afghanistan idag så han skall köra oss i Silverblixten. VAr länge sedan man åkte med lillebroren så långt.
Man minns ju baksätesumgänget när man åkte på semester som barn.Allt falsksjungande i freestylarna och alla påsar med bilar som slank ner.
Annars minns jag itne så mycket från bilturerna mer än att de oftast tog oss till något roligt. Sedan minns jag så klart blandbanden. Speciellt de med dansband som gick i spelaren där fram. Jisses vad man tvingade mamma att spola fram och tillbaka. Stackarn.

Jag kan fortfarande texten!!

Kan visst texten på denna med....

Denna är en annan pärla. Se så lidande de ser ut. Välkommen 90-tal. Kan texten här med *host*

Att bli mamma var inte alls som jag planerat. Jag kan inte riktigt berätta hur jag planerat, det enda jag vet är att jag inte har det riktigt så nu.

Alla talade om den omedelbara kärleken som man känner för sitt barn, att det promenerar rakt in i hjärtat på en direkt efter det fötts, en del menar att det redan börjat göra anspråk på kärleken innan det ens sett solljus. Så var det inte för mig.

Mina känslor för Viktor var mer som att träffa en ny partner. När jag låg där på förlossningen var jag så överväldigad över allt som skedde runtom mig, all smärta, alla duktiga omhändertagande människor, Joel som var den klippa han var. Men jag blev inte beskjuten av kärlekspilar med Viktors namn på. Inte en enda.
Visst var jag glad över att han var ute, att väntan var över, att han mådde bra. Självklart. Men den där kärleken. Nä.
Sedan gick det en tid. Det var tufft nattetid och vi var trötta konstant å man kände inte efter så mycket. Visst var man glad över att han var frisk och att allt hade gått bra men det pirrade inte.
Nu har allt lugnat ner sig. Vi har kommit in i rutiner, lärt känna varandra. Först nu två och en halv månad senare kan jag säga till mitt barn att jag älskar honom över allt annat och verkligen mena vartenda ord. Först nu.
Fast är det egentligen inte ganska sunt? Jag menar; det tar ju minst så lång tid när man träffar en ny partner att känna att man älskar på riktigt. Att säga att man älskar. Jo, så är det. I alla fall för mig. Därför har det heller inte känts särskilt konstigt och oväntat att det varit precis likadant med kärleken till Viktor.

Vad tänker ni?

Jag har världens bästa unge! Vad det är som gör honom till det? Jo, det skall jag gladeligen och rätt skrytsamt berätta!

Idag till exempel somnade han med Puhfilten och nappen själv i sin spjälsäng. Jag behövde bara nappa i några gånger och pussa honom godnatt. Hela proceduren tog tio minuter sedan sussade han gott och kommer förhoppningsvis sova fram till tutten runt 2 strecket. Duktig!

Han är även väldigt tillfreds med livet i allmänhet och det är inte mycket som får honom upprörd. Han kan glatt ligga i babysittern när mamman håller på med annat och springer fram och tillbaka. Han ligger där och konverserar med sig själv och kan så göra iallafall en timme i sträck.

Han gillar att åka bil vilket uppskattas i detta hushåll där vi reser till släktingar som behagar bo lite väl långt bort. Han sover som en gris, vaknar och äter och somnar igen. Jag förstår väl att detta kanske inte kommer hålla i evighet men NU håller det och det är ju galant!

Han älskar att bli omkringkånkad i bärsjalen vilket också är bra då jag slipper dra med barnvagnen för varenda liten kissrunda med byrackan. Somnar oftast eller så ser han sig trött på naturen och somnar när vi kommer hem.

Han är en grymt bra unge.
Rätt stolt att vi lyckats knåpa ihop en sådan. Jag som knappt fick ihop en grytlapp i syslöjden har varit högst delaktig i skapandet av världens bästa unge.

Det enda jag egentligen kan klaga på är att han har kalla fötter när han vaknar klockan sex och skall då bestämt ligga med dem mot min mage medan han käkar. Brr. Fast å andra sidan så värmer jag honom så gärna!

Jantelag? Vad är det?